Det drar mot höst nu.
Färgerna förändras och klangerna blir dovare.
Men ljuset blir starkare och insikterna klarare.
Synen blir sämre,
men jag ser konturerna tydligare
och jag anar helheten.
Att vi tillhör något större fastän vi blir mindre.
Och barnet inom mig vill leka igen.

Det finns folk som är rädda för vatten
En del
skräms av havet, det vida och stora och djupa.
Andra är rädda för att tvätta sig
lite som små barn som skriker när de måste skölja sitt grusiga hår.
Det finns folk som är rädda om natten.
En del
för att andra verkar sova i stora varma sängar, med lampan släckt utan att skrämmas av tystnad.
Andra är rädda för att inte kunna se i mörkret.
Det finns folk som är rädda.
En del för allt.
En del för somligt.
Men väldigt få är inte rädda för något.

När hösten kommer
kommer glädje
kommer vemod
med vemod helhet.
När vintern kommer
kommer mörkret
kommer längtan
med längtan ljus.
När våren kommer
kommer vånda
kommer ångest
med ångesten Ronjas skrik
När sommaren kommer
kommer värmen
kommer friheten
med friheten bad