Bravo, är ordet som jag oftare skulle sagt,
det ordet som jag oftare velat höra.
Bravo är mer än ett rött bra!
i skrivboken.
Äpplen och päron tillsammans är bravo,
att nästan slå kullerbytta är inte bra, det är bravo.
Bravo stavas också kom igen.

En gång drömde jag
att jag kunde flyga
en annan gång drömde jag
att jag körde bil
en var en önskedröm
en var en mardröm.
Båda kom som ett brev på posten
adressaten var känd
så och avsändaren
tyvärr saknade det ena frimärke.

När snön kom
ville jag att den skulle
försvinna.
När den försvann
ville jag att den skulle
stanna kvar.
Då upptäckte jag
att den hade dämpat
alla de slamrande ljuden.
Den hade varit min vän
utan att jag visste om det.

När solen gått ner
och det är som allra mörkast,
när man tror att allting är slut,
då tänds en liten gnista,
ett litet hopp.
Först syns det ingenting i mörkret.
Allt är stilla,
och om du vågar känna hopp
kan du vila en stund i mörkret,
för snart ska solen gå opp.

Jag vill så hemskt gärna
hitta ett par gula tofflor.
De ska stå bredvid sängen och liksom locka mig att stiga upp.
Jag vill också ha en gul regnkappa.
Och blommiga gummistövlar som ska få mig att orka gå.
Och jag vill äta glad mat.
Majs och morötter.
Jag vill så hemskt gärna överleva november.

Gå och öppna en dörr
Släpp in ljuset
luften
fågelsången
Gå och öppna en dörr
Nu genast!
låt allt annat vänta
där ute är friheten
där ute leker barnen